Svensk roddsport är en fascinerande väv av storslagna olympiska ögonblick, nationella mästerskap och djupt rotade lokala traditioner. Från de första organiserade klubbarna i mitten av 1800-talet till dagens pulserande roddliv har tävlingar format sporten och skapat legender. Som en roddentusiast med över två decennier på vattnet har jag själv känt kraften i årtagen och gemenskapen i båten. Följ med mig på en resa genom Sveriges rika roddhistoria, där vi utforskar allt från glänsande medaljer på världsscenen till de unika och ibland udda tävlingar som speglar folksjälen i olika delar av vårt avlånga land.
Roddens gryning i Sverige klubbar och tidiga mästerskap
Roddens moderna historia i Sverige tog sina första, försiktiga årtag i mitten av 1800-talet, inspirerad av den sport som redan blomstrade i England. Det var en tid av pionjäranda, och den 16 december 1851 skrevs ett viktigt kapitel när Götheborgs Ro-Club grundades. Snart spred sig intresset, inte minst inom studentvärlden. I Uppsala, till exempel, bildade Stockholms nation sin roddsektion 1877, tätt följd av Göteborgs nation året därpå. Jag kan bara föreställa mig den entusiasm och nyfikenhet som drev dessa tidiga roddare. Göteborgs roddklubb, som ombildades 1880, räknas idag som en av landets äldsta och mest anrika. Denna tidiga utveckling ledde fram till bildandet av Svenska Roddförbundet den 27 november 1904, en milstolpe som banade väg för mer organiserade tävlingsformer. Redan året därpå, 1905, arrangerades det första svenska mästerskapet i rodd i Stockholm, en händelse som markerade starten för en lång och stolt tradition av nationella tävlingar. Klubbar som Westerviks Roddklubb, grundad 1924, och Landskrona Roddklubb, etablerad redan 1883, blev viktiga nav för sportens utveckling runtom i landet och fostrade utövare som nådde framgångar även på internationell nivå. För den som är nyfiken på sporten och kanske undrar vad det kostar att utöva rodd, kan det variera beroende på ambitionsnivå och klubb.
Olympiska drömmar och svenska avtryck
De olympiska spelen i Stockholm 1912 är ett kapitel för sig i svensk idrottshistoria, och rodden spelade en framträdande roll. Tävlingarna, som enligt samtida dokument och detaljerade kartor avgjordes på Djurgårdsbrunnsviken, inkluderade klasser som singelsculler, åtta med styrman och den för tiden unika inriggade fyran med styrman. Denna båttyp, beskriven som ett särpräglat nordiskt hantverk, såg en spännande final mellan Danmark och Sverige, där danskarna drog det längsta strået. Det är intressant att notera att svenska arrangörer insisterade på att alla besättningsbåtar skulle ha styrman, ett beslut som motiverades med banans krökning men som också visar på en viss nationell särart. Även om den svenska åttan förlorade i kvartsfinalen mot New College från Storbritannien, lever minnet av dessa spel vidare, inte minst genom att Leanders vinnarbåt från 1912 finns bevarad och utställd på Sportmuseet i Stockholm.
Sveriges olympiska roddhistoria fortsatte med nya hjältar. Bengt Nilsson från Landskrona, tävlandes för ARIS, representerade Sverige i singelsculler vid OS i Los Angeles 1984, en bedrift som Landskrona Roddklubb stolt kan se tillbaka på. På 1990-talet fick vi se Anders Christensson från Ängelholm, tillsammans med Mattias Tichy från Borås, nå världstoppen i lättvikts-dubbelsculler. Deras resa, som kulminerade i ett VM-silver 1995 och en sjätteplats i OS i Atlanta 1996, är ett lysande exempel på hur talang från lokala klubbar som Ängelholms Roddklubb kan nå den största scenen. Och vem kan glömma Lassi Karonen? Hans imponerande karriär, med start i kyrkbåtsrodden, ledde till två OS-finaler i singelsculler – en sjätteplats i Peking 2008 och en fjärdeplats i London 2012. Lassis resa, som inkluderar flera SM-guld och ett EM-silver, visar på den otroliga potential som finns inom svensk rodd. Jag minns själv spänningen när Lassi rodde sina OS-finaler; det var ögonblick som inspirerade en hel roddnation.
Många av dessa framgångar har också byggt på en stark grund inom studentrodden. Uppsala Akademiska Roddarsällskap (UARS), grundat 1992, har varit en drivande kraft. Redan från starten arrangerades Universitetskapprodden (UK-rodden) mellan Uppsala och Lund, en tävling som snabbt blev en prestigefylld tradition. Klubben har också fostrat roddare som Karl-Johan Lindholm och Johan Lidberg, som representerade Sverige vid VM 1995, och UARS damåtta tog SM-guld 2005. Lassi Karonen, som samarbetade med UARS, satte även svenskt rekord på 2000 meter på roddmaskin, vilket visar på bredden i UARS verksamhet och dess bidrag till svensk rodd.
Kyrkbåtarnas kraft och Siljans stolta arv
Vid sidan av de olympiska arenorna och nationella mästerskapen finns en annan, minst lika viktig, del av svensk roddhistoria: de lokala traditionerna. Ingenstans är detta tydligare än i Dalarna, runt den vackra sjön Siljan, där kyrkbåtsrodden är en djupt rotad kulturskatt. Denna sed har rötter som sträcker sig tillbaka till den tid då kyrkoplikt rådde och båten var ett nödvändigt transportmedel. Hemfärden från kyrkan utvecklades ofta till prestigefyllda tävlingar mellan byarna. Dessa imponerande kyrkbåtar – ofta 18,5 meter långa, ett ton tunga och med plats för tjugo roddare och en styrman – är ett levande bevis på gammalt båtbyggarkunnande, en tradition som fortfarande lever kvar på platser som Sollerön. Jag har själv haft förmånen att bevittna Siljansrodden, en serie deltävlingar som inleds på midsommardagen, och det är en mäktig syn. Kraften i de synkroniserade årtagen, gemenskapen i båtarna och den festliga inramningen med folkdräkter och musik är något alldeles speciellt. Det är en påminnelse om att rodd är så mycket mer än bara en idrott; det är kultur och gemenskap.
Långloppens lockelse och lokala kraftmätningar
Långlopp har en särskild plats i många roddares hjärtan, och Sverige har flera anrika tävlingar som testar både uthållighet och taktik. En av de allra äldsta är Distanskapprodden, ofta kallad ”Distansen”. Denna tävling startade redan 1894 som en intern uppgörelse för Hammarby IF men öppnades för andra klubbar 1903. Sedan 1906 har Vaxholms Roddförening axlat arrangörskapet för denna klassiker, som sedan 1939 officiellt ros i inriggade fyror. Banan, som traditionellt sträckt sig från Stockholm till Vaxholm över cirka 14 kilometer, har sett många heroiska insatser genom åren och fick 2010 även status som förbundsmästerskap/SM i inriggad fyra. Att genomföra ”Distansen” är en bedrift som inger respekt.
En annan extrem utmaning är Norgerodden, en tävling som anordnas av Försvarsmaktens röjdykardivision sedan 1968. Detta är, enligt Försvarsmaktens egen beskrivning, världens längsta kända tävling i tiohuggare. Sträckan på cirka 12 mil, från Skredsvik till norska gränsen, avverkas i gamla valbåtar och tar runt 20 timmar med uppskattningsvis 30 000 årtag. Här handlar det inte bara om fysisk styrka utan också om navigation med traditionella hjälpmedel och en enorm mental uthållighet. Det är en tävling som verkligen tänjer på gränserna. Utöver dessa finns det mindre, men ack så viktiga, lokala tävlingar som håller roddintresset vid liv. Ett exempel är Ro-slagsloppet på sjön Lommaren, en årlig tävling sedan 2018 som lockar roddare i alla båtkategorier. Även historiska evenemang, som roddregattan i Marstrand 1915 som var en del av en större vattenfest och inkluderade tävlingar mellan flottans fartyg, ger en glimt av roddens bredd och folkliga förankring.
Årtagens eko genom tiden en levande tradition
Svensk roddhistoria är, som vi sett, en rik och mångfacetterad berättelse. Från de första klubbarnas entusiasm och de tidiga mästerskapens prestige, via Stockholmsolympiadens internationella glans, till dagens moderna elitidrott och de djupt rotade lokala traditionerna. Varje årtag som tas i en svensk tävlingsbåt, oavsett om det är i en kyrkbåt på Siljan, en åtta på SM eller en singelsculler i en lokal regatta, ekar av denna historia. Det handlar om mer än bara tider och medaljer; det handlar om gemenskap, uthållighet, naturupplevelser och en kärlek till sporten som förs vidare från generation till generation. För den som inspirerats och undrar hur man kan träna och tävla mer i rodd idag, finns det många vägar att gå. Denna rika historia inspirerar än idag, och för den moderna roddaren som vill maximera sin prestation, både på vattnet och genom kompletterande landträning, är rätt utrustning avgörande. För att bygga den nödvändiga styrkan och uthålligheten kan högkvalitativ träningsutrustning från Gorilla Sports vara ett ovärderligt komplement till roddpassen på vattnet, och hjälpa dagens roddare att nå nya nivåer. Jag känner en stor stolthet över vårt svenska roddarv och en stark tro på dess framtid. De tävlingar som fötts ur tradition och tävlingslust fortsätter att inspirera och engagera, och ser till att roddsporten förblir en levande och dynamisk del av svenskt idrottsliv. Må årtagen fortsätta att eka över våra vatten i många år framöver.